erikaanita

som ska lägga i och tro att dem kan bestämma vad man ska göra. jag bestämmer vad jag själv gör, jag gör mina egna val och mina egna misstag. så enkelt är det! trött på folk som dömer en utifrån vilka val man gör, vilka vänner man väljer och vilka misstag man gör. ALLA gör misstag och väljer fel/rätt vänner. men det är väl upp till en själv?

förstår mig inte heller på människor som säger sånt man säger till någon, om jag säger nånting till en person så säger jag det i förtroende till den personen och självklart ska den INTE säga det till nån? men här i tranemo kommun lyckas allt komma ut. allt får alla reda på, vilket suger. man kan inte ens ha ett eget privatliv för att alla är så satans nyfikna och fulla i skit.

jag önskar bara att man kunde göra precis vad som helst utan att folk snackar och tycker man är dum eller korkad, livet är en berg och dalbana. ingenting kommer någonsin vara lätt, allt är svårt någon gång. meningen med livet är att man ska komma till toppen, att man ska orka klättra hela vägen upp.

ibland känner jag att jag är på botten, att jag åkt en meter ner varje gång jag samlat någonting inom mig och nu ligger jag där nere och kommer inte upp igen. det är nått som hindrar mig från att öppna mig och prata om mina problem. jag är så rädd, rädd för att bli dömd och utskrattat. jag är feg. önska jag var starkare än jag faktiskt är.

varför är jag på botten, när jag kan vara på toppen?

tack alla fina vänner, ni är bäst.