-

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag är så vilsen och känner mig så ensam. Snart fyller jag hela 18 år och då trodde jag att jag skulle veta allt, att allt skulle vara på plats. Men jag känner mig mer vilsen än någonsin. Istället för att alla bitar faller på plats så faller dem isär. Denna period har nog varit den jobbigaste i mitt liv, jag är skoltrött och livslusten finns inte riktigt där. På kvällarna kan jag gråta mig till sömns för jag vet att den jag älskar inte är min. Livet ska väl gå vidare och man hittar nytt umgänge. Men jag trodde du skulle var den som stod längst fram och kollade på mig på balen, den som kom med blommor på mitt studentkalas och den jag skulle flytta ihop med. Min första kärlek.

Medans alla bitar faller på plats måste jag kunna gå vidare. Jag måste hitta ett sätt och få ut min ilska och min sorg istället för att hålla allt inom mig och må dåligast i slutänden. Att bearbeta min egna sorg.

Jag är en stark tjej. Jag har inte visat mig svag och istället varit hård på utsidan. Men sanningen är att jag är mjuk som ett kramdjur innuti och oftast ligger hemma och gråter när jag är helt ensam, för att ingen ska kunna se. Jag är den mest ödmjuka och snällaste personen som finns, men det är inte det intrycket man får av mig pga min hårda utsida.

Jag måste klara dehär, det kommer att fixa sig i slutänden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0